Sidhuvudbild

Samiska Svenska

Psalmer och dikter

Här hittar du förslag på psalmverser och dikter som du kan använda när du skickar en minneshälsning.

Psalmer

O store Gud, när jag den värld beskådar
som du har skapat med ditt allmaktsord,
hur där din visdom väver livets trådar,
och alla väsen mättas vid ditt bord -
då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud, o store Gud!
Då brister själen ut i lovsångsljud:
O store Gud, o store Gud.
Sv.ps. 11:1

När en gång alla tidens höljen falla,
och jag får skåda det jag nu får tro,
och evighetens klara klockor kalla
min frälsta ande till dess sabbatsro-
då brister själen ut i lovsångs ljud:
Tack, gode Gud, tack, gode Gud.
Sv.ps. 11:6

Vänligt över jorden glänser
strålen av ett himmelskt hopp.
Stilla inom tidens gränser
evighetens sol går opp,
ack, så stilla att mitt öga
hennes sken fördraga må
och Guds dolda råd förstå.
Sv.ps. 34

Se, Jesus är ett tröstrikt namn
och i all nöd vår säkra hamn.
Vi genom Jesus får Guds nåd
och finner på det bästa råd.
Sv.ps. 42:1

Dig vare pris för livets ord,
för dopets bad och nådens bord,
Din frid oss här i tiden giv
och efter döden evigt liv.
Sv.ps. 42:4

Jesus för världen givit sitt liv:
öppnade ögon, Herre, mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig.

Tag mig då, Herre, upptill ditt barn,
lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.
Sv.ps. 45:1+3

Vilken vän vi har i Jesus, trofast, kärleksfull och god!
När vi frestas, när vi prövas, vill han ge oss kraft och mod.
Ofta tyngs vi ner av oro, glömmer att vi har en vän
som har lovat vara med oss, hjälpa om och om igen.
Sv.ps 48:1

O Jesus, bliv när oss, bliv när oss alltfort,
och sköt oss och bär oss, som alltid du gjort.
Ja, amen, din trohet skall bringa oss fram.
Lov, pris, tack och ära, lov, pris, tack och ära,
lov, pris, tack och ära, vår Gud och vårt Lamm!
Sv.ps. 59:3

Gud, låt oss känna din Andes ledning,
så att vi vet att din väg vi går.
Låt elden brinna i våra hjärtan,
till dess vi målet når.
Gud, låt ditt ord i mitt liv få råda,
att andra där din kärlek kan se.
Ja, låt ditt ord i mitt liv få råda
då kan din vilja ske.
Sv.ps. 89:3

Blott i det öppna har du en möjlighet.
Låser du om dig, kvävs och förtvinar du.
Ut i det fria skall du med Herren gå.
Kraften fullkomnas mitt i din svaghet då.
Sv.ps. 90

Ett vänligt ord kan göra under,
det läker hjärtats djupa sår,
det är ett ljus i mörka stunder,
en hand, som torkar ögats tår.
Ett vänligt ord är änglabud,
en hälsing ifrån Herren Gud.
Sv.ps. 98

De skall gå till den heliga staden,
de skall samlas i himlen en gång.
De skall häpna gå in genom porten
till en okänd värld, till ett annat liv.
De skall sjunga, sjunga, ja sjunga
en ny, jublande sång.
Sv.ps. 172

Din frid skall aldrig vika, din godhet skall bestå.
När stormen slår emot oss hos dig finns kraft att få.
I ensamhetens timmar, i sorgens mörka stund
förblir du hos oss, Herre, var lång och svår sekund.
Sv.ps. 173:1

Morgon mellan fjällen.
Hör hur bäck och flod,
sorlande mot hällen,
sjunger: Gud är god.
Gud är god.
Sv.ps. 179

Bliv kvar hos mig, se dagens slut är när.
Bliv kvar, o Herre, snart är natten här.
Då allting annat sviker och bedrar,
du ende trogne tröstare, bliv kvar.
Sv.ps. 189:1

Ditt kors skall skina för min blick, när sist
jag somnar in, o Herre Jesus Krist.
Då viker natten, morgon bräcker klar.
I liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar.
Sv.ps. 189:7

Bred dina vida vingar, o Jesus, över mig,
och låt mig stilla vila i ve och väl hos dig.
bli du min ro, min starkhet, min visdom och mitt råd,
och låt mig alla dagar få leva av din nåd.

Förlåt mig alla synder, mig rena i ditt blod.
Giv mig ett heligt sinne, en vilja ny och god.
tag i din vård och hägnad oss alla, stora, små,
och låt i frid oss åter till nattens vila gå.
Sv.ps. 190

De blomster som i marken bor
kan aldrig själen glömma.
Hur skönt att djupt bland gläntors flor
se solens fingrar sömma
en vacker klädnad till den säng
som vi ger namnet sommaräng
och som med solens gyllne trådar
hopsömmas våd för våd.
Sv.ps. 202

Det är gott att bida, Herre, vid din port,
himlar öppnas vida, här är helig ort.
Här min själ förnimmer glädjens nya ton,
och jag ser ett skimmer från en snövit tron.
Sv.ps. 206:4

En liten stund med Jesus,
o, vad den jämnar allt
och ger åt hela livet
en ny och skön gestalt.
När jag är trött av vägen
och allt som möter mig,
en liten stund med Jesus,
och allt förändrar sig.
Sv.ps. 207:1

Långt bortom rymder vida,
längre än solar går,
högre än stjärnor tindrar
den bedjandes suckar når.
Anden från stoftets världar
lyfter sitt vingepar,
klappar på himlaporten
och söker sitt hem, sin Far.
Sv.ps. 212

Jag vet en port som öppen står,
där från de gyllne salar en klarhet,
som från korset går om Kristi kärlek talar.
O djup av nåd, min Gud, hos dig,
att porten öppen står för mig, för mig,
för mig, står öppen ock för mig!
Sv.ps. 223:1

O du som ser, o du som vet vart stackars väsens hemlighet,
som också vet, långt mer än jag, mitt väsens natt och dag,
tag allt jag äger i din hand, bränn slagget med din renhets brand
och låt mig leva i ditt land, min Fader och min Gud.
Sv.ps. 227:1

Klippa, du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig.
Vattnet, blodet som går fram från ditt hjärta, o Guds Lamm,
låt det bli en dubbel bot för min synd och lagens hot.

Vid vart flyktigt andedrag, och när jag skall dö en dag,
när till okänt land jag går, när inför din dom jag står:
Klippa, du som brast för mig, låt mig gömma mig i dig.
Sv.ps. 230:1+4

Som en härlig gudomskälla,
rik och mäktig, djup och stor,
är den kärlek, nåd och sanning,
som i Jesu hjärta bor.

Han har öppnat pärleporten,
så att jag kan komma in.
Genom blodet har han frälst mig
och bevarat mig som sin.
Sv.ps. 235

Jag lyfter mina händer upp till Guds berg och hus.
Från dem han hjälpen sänder och skickar ut sitt ljus.
Mig Herren alltid leder, som jord och himmel gjort.
Han hör mig när jag beder och skyddar mig alltfort.

Han låter mina fötter ej slinta, ty han är
en väktare ej trötter och blir mig alltid när.
Han nådig mig bevarar och skyddar mig från fall,
mig dag och natt försvarar, välsignar ock mitt kall.

Allt ont han från mig vänder och frälser kropp och själ.
Vad än som här mig händer så slutar det dock väl.
Min utgång han bevarar, min ingång likaså.
Sin nåd Gud aldrig sparar för dem med honom stå.
Sv.ps. 238

Uti din nåd o fader blid,
från nu och intill evig tid
jag lämnar mig och vad jag har.
Tag, Herre, allt i ditt förvar.
Sv.ps. 240:1

Tryggare kan ingen vara
än Guds lilla barnaskara,
stjärnan ej på himlafästet,
fågeln ej i kända nästet.
Sv.ps. 248:1

Blott en dag, ett ögonblick i sänder,
vilken tröst, vad än som kommer på.
Allt ju vilar i min Faders händer,
skulle jag, som barn, väl ängslas då?
Han som bär för mig en faders hjärta,
han ju ger åt varje nyfödd dag
dess beskärda del av fröjd och smärta,
möda, vila och behag.
Sv.ps. 249

Var jag går i skogar, berg och dalar, följer mig en vän, jag hör hans röst.
Han osynlig är, men till mig talar, talar stundom varning, stundom tröst.
Han, min Herde, gick för mig i döden, men han lever i all evighet.
Sina får han följer, vårdar, föder med osäglig trofasthet.
Sina får han följer, vårdar, föder med osäglig trofasthet.

Endast du, Uppståndne, kan mig frälsa, endast du är med mig var jag går.
Dina sår är läkedom och hälsa. Fäst min tro vid dig, att hem jag når.
Genom liv och död du, Herre, led mig. Låt mig uppstå, klädd i renhets skrud,
frälst och salig ropa, när jag ser dig: O min Herre och min Gud!
Frälst och salig ropa, när jag ser dig: O min Herre och min Gud!
Sv.ps. 251:1+4

Hela vägen går han med mig,
vad kan jag väl önska mer?
Kan jag tvivla på hans godhet,
när jag här hans ledning ser?
Himmelsk frid, gudomlig trygghet
uti honom har min själ,
ty jag vet, vad än mig möter,
gör dock Jesus allting väl
Sv.ps. 252

O giv oss, Herre, av den tro som sorgerna betvingar,
som lyfter oss till ljus och ro på starka örnevingar,
som talar mäktigt till envar och bär oss under färden,
som härlig tröst i tvivlen har och övervinner världen.
Sv.ps. 253:1

Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken,
ett namn som skyddar dig nu när du går.
Din ensamhet har stränder in mot ljuset.
Var inte rädd. I sanden finns det spår.
Sv.ps. 256

Tack för rosorna vid vägen!
Tack för törnet ibland dem!
Tack för resta himlastegen!
Tack för evigt tryggat hem!
Tack för kors och tack för plåga!
Tack för himmelsk salighet!
Tack för stridens klara låga!
Tack för allt i evighet!
Sv.ps. 261:4

Hur underlig är du i allt vad du gör,
vem kan dina vägar förstå?
Men ett är dock säkert: den väg du mig för
för mig är den bästa ändå.
Sv. ps 268:1

Sorgen och glädjen
de vandra tillsamman,
medgång och motgång här tätt följas åt.
Skyar med solsken och suckar med gamman
skiftar alltjämt på vår jordiska stråt.
Jorderiks gull stoft är och mull.
Himlen allen är av salighet full.
Ps. 269:1

Så tag nu mina händer
och led du mig,
att saligt hem jag länder,
o Gud, till dig.
Ditt barn i nåd ledsaga,
min väg är svår;
jag vill ett steg ej taga,
där du ej går.
Sv.ps. 277:1

Det finns djup i Herrens godhet,
och dess gränser ingen ser,
Det finns värme i hans domslut,
mer än någon frihet ger.
Det finns underbar förlossning,
i det blod som göts en gång.
Det finns glädje bortom graven
och en framtid full av sång.
Sv.ps 285:1

Härlig är jorden, härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.
Aldrig förstummas tonen från himlen
i själens glada pilgrimssång.

Tidevarv komma, tidevarv försvinna,
släkten följa släktens gång.
Genom de fagra riken på jorden
gå vi till paradis med sång.
Sv.ps. 297:1-2

Och när vi den sista striden
till seger har kämpat ut,
då möter vi våra kära
bland änglar hos Gud till slut.
Då talas ej mer om att skiljas,
då är vi för alltid ett,
och evigt vi bor hos Herren
i hemmet han oss berett.
Sv.ps. 301:4

Så har jag frid uti min själ
och sjunger lycklig: Allt är väl.
Jag vandrar trygg vid Faderns hand.
Han leder mig till livets land.
Sv.ps. 302:4

Lär mig, du skog, att vissna glad
en gång som höstens gula blad:
en bättre vår snart blommar,.
då härligt grönt mitt träd skall stå,
och sina djupa rötter slå
i evighetens sommar.
Sv.ps. 304:1

Saliga de som ifrån världens öden
somnar i Jesu Kristi tro i döden!
Herren skall föra deras själ ur nöden
hem till sin glädje
SvPs 306:1



Från våra kära, från våra vänner
skils vi och lämnar dem i Guds händer.
Led oss, o Gud, i dödsskuggans länder
hem till ditt rike.
Sv.ps. 307

Nu vilar ett hjärta, i ljuset och friden
de frågor som tystnat har fått sina svar,
och nödens och ångestens tid är förliden
för själen, som lyser i Herrens förvar.
Sv.ps. 309:1

Min Frälsare lever , jag vet att han lever,
fast världen har sagt han är död.
Och inget kan skilja mitt hjärta från honom
ej änglar, demoner och nöd.

Ja, öga mot öga, i klarhet och jubel
och värme och friskhet och glans
vi lever med honom som här vi har anat.
Vi lever för alltid som hans.
Sv.ps 313:1+4

Tänk när en gång det töcken har försvunnit,
som över detta livet breder sig,
när evighetens sköna dag upprunnit
och himmelskt solljus flödar på min stig.
Sv.ps. 320:1



Tänk när en gång med obeslöjat öga
jag honom ser som här jag trodde på
och där inför hans majestät det höga
får böja knä och sjunga högt hans lov.
Sv.ps. 320:4



Jag är en gäst och främling som mina fäder här,
mitt hem är ej på jorden, nej ovan skyn det är.
Däruppe bor min Fader i härlighet och ljus,
där ville jag ock vara uti min Faders hus.
Hem, hem, mitt kära hem,
ej finns en plats på jorden så skön som du,
mitt hem.
Sv.ps. 322:1

Närmare, Gud till dig, Närmare dig!
Om det än blir ett kors, Som lyfter mig,
Sjunger jag innerlig:
Närmare, Gud till dig, Närmare Dig!
Sv.ps. 377:1

Din sol går bort, men du blir när,
o Gud, du alltid hos oss är.
I mörkret ser du oss ännu,
och när vi sova, vakar du.
Sv.ps 506:1

Det gungar så fint när han bär dig, mitt barn.
Han går på så mjuka sandaler.
Hans mantel är vävd av det lenaste garn.
Hans arm är så stark, hans doft är så ren.
Han känner var rot och var grop och var sten,
och han nynnar en sång, som han gjorde en gång
till stjärnornas ljusa koraler.

Mitt barn, du är buren i Skaparens famn.
Han andas intill dig så nära.
Han håller omkring dig. Han känner ditt namn.
Han gråter med dig, han ler när du ler.
Du är aldrig ensam och oönskad mer,
för du hör honom till, Herren Jesus, som vill
till himmelens glädje dig bära.
Sv.ps. 606

Så somnar jag glad i ditt heliga namn,
du vakar tills dag sig tänder.
När morgon upprinner, då är jag i hamn,
jag skådar mitt hemlands stränder
och griper med outsäglig fröjd
de genomborrade händer.
Sv.ps. 624:6

Någon skall viska det namn jag fick i dopet
Någon skall viska det och rösten är min väns.
Och jag skall väckas av viskningen och ropet,
buren i trofasthet och kärlek utan gräns.
Sv.ps. 625:2

Jordens Gud, stjärnornas Herre,
vän med blommor och sparvar och barn,
tack för de lyckliga dagar på jorden.
Tack för allt som du gav vår vän.

Livets Gud, kärlekens Herre,
tänd för vännen ditt eviga ljus.
Kom i vår ensamhet, kom i vårt mörker.
Låt oss känna att du är där.

Tröstens Gud, fader för alla,
vännen lämnar vi nu i din hand.
Följ oss i vardagen, hjälp oss att möta
nya dagar i tro på dig.
Sv. ps. 626

Gud tar vara på det liv
som rycktes ifrån oss här.
Kristus har gått till Faderns hus,
rum han berett åt oss.
Sv.ps. 627:3

Det finns ett land av ljus och sång.
Där är vårt rätta hem.
Där skall i ändlös dag en gång
vi bo bland helgonen.
Sv.ps. 636:1

Jag vet mig en sömn i Jesu namn,
När döden mitt timglas tömmer.
Mig redes en bädd i jordens famn;
Så moderligt hon mig gömmer
Min själ är hos Gud i himmelrik
och möda och sorg förglömmer.
G:a psalmbok 574:1

Din är jag, när jag uppvaknar.
Din, när jag ock går till ro;
och det ljus, som här jag saknar,
bidar jag med stadig tro.
Jag i stilla andakt tiger,
men min känsla högre stiger.
än dit alla stjärnor nå, än dit alla tankar gå.
G:a psalmboken 437:4

En fridens ängel ropar: Kom! Och hjärtat skall
ej vackla, När döden sakta vänder om Den bleka livets
fackla. Så nöjd jag far den tysta färden: Jag är så trött,
så mätt på världen.
G:a psalmboken 565:1

O, låt mig i min sista stund få höra av din egen mun,
Som liv och ande talar, hur gott det är att bo hos dig,
Och att du rum berett åt mig i dina ljusa salar.
G:a psalmboken 573:8

Om aftonen är pust och gråt,
Då vänner måste skiljas åt;
Men Gud en bättre morgon ger,
Då ingen gråt skall vara mer.
G:a psalmboken 585:6

Skiljas vi må från vänner och fränder,
du är oss när i dödsskuggans länder.
du med din kärleks mäktiga händer
hägnar oss alla.
G.a psalmboken 580

Dikter

Allt är ömhet
allt är smekt av händer
Herren själv utplånar fjärran stränder
Allt är nära
allt är långt ifrån
Allt är givet människan som lån.

Att dö kan inte vara farligt
när livet bjudit på en hårdhänt strid
Att somna in, att bäras bort helt varligt
kan inte vara mer än stilla frid

Björkarna i moll de susa
sorgens sång kring fjäll och dal
Dina årtag i sjö ej krusa
Din gestalt är lagd till ro
Gula blad skall täcka,
spår i kärr och myr.
Intet kan dock släcka,
ljusa minnens fyr.

Dagen är liden
nu sänker sig natten
över jaktstig och skogar
och blänkande vatten
Över allt som han älskat i tiden
Hemma är fiskarn
hemma från sjön
och skytten från skymmande myr.

Den människa som ger med fulla händer
sitt hjärtas guld, sin godhets rikedom
för henne jag en evig låga tänder
som brinner klart i minnets helgedom.

Det finns ett hav, som ingen ser
Det finns en grav, där ingen dör
Det finns en sol, som ej går ner
Det finns en strand för varje själ
Det finns en värld, som ej förgår
Det finns ett brev, som ingen läst
Det finns en vind ,som allt förstår
Det finns en frihet utan sår.
(Bo Setterlind)

Det finns ett hem där sången ej skall sluta
och intet öga någon tår skall gjuta.
Ty synden evigt borta är, mitt hem det är,
mitt hem det är.

Det tindrar en stjärna
så klar och blid
den bringar en hälsning
Vila i frid

Det är något bortom bergen,
bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor,
bakom heta hjärtat mitt.
Hören, något går och viskar,
går och lockar mig och beder:
Kom till oss, ty denna
jorden den är icke riket ditt!
(Dan Andersson)

Det är tid för en lång resa,
en färd till ett annat land,
ett land som finns i vårt inre,
osynligt och utan band.

Där är ljuset ett sätt att leva,
ett smycke är mörkret där,
och det största berget man har att bestiga
är att lämna sin egen värld.

Det är tid för en lång resa
för ett möte med han som är.
(Bo Zetterlind)

Din dag är slut
stilla sörjer gården
tyst svävar minnena
i skogar där du gått.
Det går en hymn
från markerna som stått dig nära.
Nu får du vila och stilla drömma
och jordelivets mödor glömma.

Du bäddas i hembygdens soliga famn
Där barndomens vagga har stått
Vid hembygdens kyrka Du hunnit i hamn
Och där på de stigar Du gått
Det är hembygdens klockor som ringa
Guds frid är den hälsning de bringa.

En ros fäller sakta bladen
ett ljus brinner stilla ut
en flämtande livslåga slocknar
en arbetsfylld levnad är slut.
Och hembygdens kyrkklockor ringer
sitt sista tack och farväl.
Mot högre och ljusare rymder
från jordlivet lyfter din själ.

Ett ljus brinner stilla ut.
En flämtande livslåga slocknar
en arbetsfylld levnad är slut.
Och hembygdens klockor ringa
ett sista tack och farväl.
Mot högre och ljusare rymder
från jordelivet lyfter din själ.

Evighetens morgon bräcker.
Himlens portar öppnar sig.
Jesus åt Dig handen räcker
Och i frid välkomnar Dig.

Frid susar träden kring
hemmet du älskat.
Farväl bugar blommorna
du vårdat så ömt.
Tack kvittrar fåglarna
som var morgon dig hälsat.
Tyst viskar vinden farväl.

Får vi mötas bortom floden
där ej stormen når oss mer
med den evigt frälsta skaran
där ej sorgen oss tynger ner.

Följ mig, broder bortom bergen,
med de stilla svala floder.
Där allt vatten somnar långsamt
inom bergomkransad bädd.
Någonstädes bortom himlen
är mitt hem, har jag min moder
mitt i guldomstänkta dimmor
i en rosenmantel klädd.

Hur ljuvt att i ålderns
och levnadens vår-sommar
Få lägga sitt huvud till vila.
Och njuta den sömn som ger ro och tröst
Och bort ifrån tankarna ila.

Hur oändligt litet anar vi när ödets timme slår
och ännu mindre anar vi vem kallelsen får.
Inga frågor, inga svar vi nu får
blott sorg och saknad återstår.

I frid vill jag lägga mig ned, och i frid
skall jag somna in, ty du, Herre, låter mig
bo avskild och i trygghet.
Psaltaren 4:9

I minnet Du lever
Du finns alltid kvar
I minnet vi ser Dig
Precis som Du var

Ibland liksom hejdar sig
tiden ett slag
Och någonting alldeles
oväntat sker
Världen förändrar sig
varje dag
Men i bland blir den aldrig
densamma mer.

Intet går till spillo,
intet strykes ut.
Intet för mig vilse
bara hem till slut.
(Pär Lagerkvist

Jag skall gå genom tysta skyar.
Genom hav av stjärnors ljus och
vandra i vita nätter
tills jag funnit min faders hus.
Jag skall klappa sakta på porten
där ingen mer går ut.
Och jag skall sjunga av glädje
som jag aldrig sjöng förut.

Källa så klar, vatten du har.
Tidernas torka aldrig dig når.
O, huru väl, där är ro för min själ,
vila mitt trötta hjärta där får.

Livsdagen är slut
det är solnedgång
Men ur skymningen
tonar en mjuk sång
om allt som lyste
och värmde en gång.

Lova Herren, min själ,
och allt det i mig är hans heliga namn.
Lova Herren, min själv,
och förgät icke ,vad gott han har gjort,
han som förlåter dig alla dina missgärningar
och helar alla dina brister,
han som förlossar ditt liv från graven
och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
han som mättar ditt begär med sitt goda,
så att du bliver ung på nytt såsom en örn.
Psaltaren 103



Låt mig sitta på en sten
i den mörka skog
Låt mig vila mina vingar
jag har flugit nog.

Mina vänner ser jag inte
inga stjärnor, inga moln
Men det glittrar av minnen
i mossarnas strån.

Låt oss minnas de soliga dagar
då sorg och smärta oss fjärran var.
Låt oss minnas de glädje dagar
då vi alla tillsammans var.

Med endast ett steg
man ur tiden går
och tom är den plats
där Du stått
Hur ljuvligt när
minnet är ljust och gott
Den skönaste mening
ett liv då fått.



Med fyllda segel i soluppgången
min farkost glider till fjärran land.
Där väntar vilan, där tonar sången
där somnar vågen vid vänlig strand.
Nu slut är smärtan
Du funnit frid
men lämnar hjärtan
som saknar Dig.

När en stjärna faller
är den borta för alltid.
Din stjärna föll,
ljuset den bar på
tonas sakta ner
men inte Ditt ljus,
det kommer alltid att lysa
och påminna oss om den tid
vi hade tillsammans.
Kanske sitter Du på ett moln
och tänker på oss
som vi tänker på Dig.
Vi saknar Dig.

När höstlöven fallit och mot vinter vi går
med saknad och sorg vi står vid din bår
ej anade vi att vi dig skulle mista
att sommarn som gick skulle bli din sista.

När jag sluter mina ögon
går jag över vida gärden
genom hagars lätta lövsus
till en stilla sjö

När jag sluter mina ögon
hör jag bruset utav toner
hör jag sånger och koraler
från en namnlös okänd ö.

Herren är min herde, mig skall intet fattas,
han låter mig vila på gröna ängar:
han för mig till vatten där jag finner ro…
Psaltaren 23



Dina ögon såg mig, när jag ännu knappast
var formad; alla mina dagar blev uppskrivna i din bok,
de var bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Psaltaren 139:16

Sakta som när flingor falla
ifrån djupt frusen snö,
drog du bort ifrån oss alla,
bort till fridens vita ö.

Skönt är att vila när krafterna domna
Borta från världens oro och strid
Skönt i den eviga vilan få somna.
Vi önskar Dig alla vila i frid.

Som blå förgätmigej
mot himlens valv
När svalan dyker en sommardag
Som solens blänk
i en spelande våg
Vi minns honom så.

Så går de våra kära
genom evighetens dörr
och ingenting på jorden
kan riktigt bli som förr
men minnena oss följa
som stjärnorna i rymd
visst unnar vi dem vila
fast blick av tår är skymd.

Så liten plats en människa tar på jorden,
mindre än ett träd i skogen.
Så stort tomrum hon lämnar efter sig.
En hel värld kan inte fylla det.

Så var Du en länk till en värld, som var.
En epok sedan länge förliden.
Och med hjärtat varmt och med hjärnan klar
levde Du helt i tiden. Och finge vi be om en gåva ännu,
det vore att åldras så vackert som Du och möta vårt öde så
värdigt som Du, när livet levts färdigt.
Pär Lagerkvist

Säg inte, att ingenting blir kvar
av den vackraste fjärilen livet gav,
Säg inte, att vingarnas färg
bleknar bort
och försvinner i vinden som
stoft, som stoft.
Om fjärilens kropp måste
gömmas i grav,
är ändå den svindlande flykten kvar.
Bo Setterlind



Till en stad jag är på vandring
Synden där är utanför
Livets träd står där i blomning
Där som rosor aldrig dör
Där skall rosor aldrig falna
Ingen frostnatt den förstör
Till en stad jag är på vandring
Dit där rosor aldrig dör.

Troget har du alltid strävat
tills du inte orkat mer.
Frid vi önskar nu ditt hjärta
frid som inte världen ger.

Två ögon som lyst är slutna
Två flitiga händer har lagt sig till ro
Så slutar det vackra förflutna
I minnets heliga bo.

Tyst slocknar en människas hjärta
efter år av glädje och strid
En blomma, en människa, en stjärna
har sin bestämda tid.

Tyst susar vinden
vår avskedssång
en hälsning från fjällen
där du vandrat en gång.

Tänk när släkt och vänner alla mötas där,
på den gyllene stranden skiljas aldrig mer.
Prisa Gud och lammet som har köpt oss fri.

Vackra gamla kyrkogård
i min hembygds fagra nejder,
slut mig i Din vård
efter livets fejder.
Under gröna kullars tak
mina kära vilar.
I dess tysta sovgemak
låt även mig få vila.

Vad salig fröjd när Jesus mig välkomna.
Hans milda blick mitt öga möta skall,
förklarad fri, ibland de frälsta skaror jag vara få
i evigheten all.
Kör:
O ljusa morgon dig jag längtar skåda,
från jordens nöd och natt jag tvår till dig,
o låt en stimma av din glans mig hinna,
när mörk och enslig blir min pilgrimsstig.

Vi binder en krans av minnen
De vackraste och finaste vi har
Vi vet att den aldrig skall vissna
Hos oss är du alltid kvar.

Vi hann ej säga farväl
ty döden kom så fort
Men låt oss säga dig ett tack
vid evighetens port.

Vida, vida min dröm
mig för
Hän mot oändligheten
Jordens oro ej mer mig stör
All dess strid är förgäten
Högt över blånande
rymders sfär
Aningens vingar
mig sakta bär
Bort emot evigheten.

Vårt Liv
är som ett skidspår
på den vita vidden
som snöstormen sopar igen
redan i gryningens början
Paulus Utsi

Vårt liv är en vindfläkt
en saga, en dröm
En droppe som faller
i tidernas ström.
Den skimrar i regnbågens
färg en minut
Brister och faller
och drömmen är slut.

Vårt liv, vår tid, en dag i sänder
så tyst och stilla glider bort.
Om litet eller mycket händer
är tiden alltid lika kort.
Det nyttjar ej att se sig om
den tid som var, som är, som kom
var blott ett lån från evigheten.
(Nils Ferlin)

Tärna församling - Västra Strandvägen 6, 920 64 - Tel. 0954-10001 - tarna.forsamling@svenskakyrkan.se